Ramberättelsen i En natt på Daemon Hall: Som sista gallring i en tävling för att hitta nya lovande unga skräckförfattare från sin hembygd, bjuder skräckförfattaren Ian Tremblin de fem finalisterna till en natt på Daemon hall, det stora övergivna godset där en hel familj dog under mystiska omständigheter för länge sen. Ungdomarna är förbjudna att ta med mobiltelefoner, videokameror eller liknande tingestar. Inte ens en ficklampa får slinka med. Det enda ljuset ska för stämningens skull komma från levande ljus.
Finalisterna är fem ganska olika ungdomar. Det är Chris som gillar sport, Kara som skriver poesi som egentligen inte vill vara där, Demetrius som liksom bara är den svarta killen, Chelsea som är goth och så vår berättare Wade som lider av panikattacker och tror att en natt i ett spökhus kanske kan bota honom.
När de kommer in i rummet där de ska tillbringa natten så tänder Tremblin ett ljus som kommer slockna efter varje histora, han börjar med att tända ett ljus.Resten ser ut som om de aldrig har blivit tända, fast Tremblin envist hävdar att han visst tände dem alldeles nyss.
Ja, det börjar ju ganska bra. Och det fortsätter faktiskt ganska bra också. Jag blev kanske inte jätteskrämd men det är onekligen ganska obehagligt av typen traditionell skräckis. Det är inte genialt men de olika berättelserna tillåter författaren att pröva olika röster och grepp. Inte för att det blir särskilt nyskapande någon gång, men lite variation är det ju.
Ska du läsa en ungdomsskräckis med upplägget korta berättelser i en längre ramberättelse, välj i så fall Onkel Montague först. Sedan om du fortfarande är sugen på mer, ta då Daemon Hall.
Daemon Hall är utan jämförelse en läskig, blodig och splattrig bok som jag absolut skulle sätta i händerna på den något äldre unge som jag vill skrämma skiten ur. Ännu hellre skulle jag läsa den högt i skenet från levande ljus och öppna fönstren .
Jag ger den här boken 10 av 10 skräckisar (poäng)
Bokens längd: 580m
Hej Christian. Du har glömt att räkna ut och skriva in sträckan. Kom till mig på biblioteket och tala om när du gjort det.
SvaraRaderaSå roligt att även du läst Onkel Montagues spökhistorier. Jag väntar ivrigt på den tredje delen och jag håller med om att den är lite bättre än Daemon Hall.